07 mars 2009

Banjo varning

 

Alla ni som ligger sömnlösa och vrider er i våndor på frågan vilken väg menar Chris Rea i låten The Road To Hell. Lugn bara lugn jag har svaret. Nu kan ni sova gott hela natten. The road to hell är väg nr 108 och där har jag befunnit mej i dag…..

Jag och Therese skulle följa med Linn på en inof.utställning.
Inga konstigheter med det. Vi plockade upp Linn och Kenzo runt 9-tiden. Då skulle vi ha gott om tid ( trodde vi!!!)
Brukshundsklubben som arrangerade utställningen hade lämnat en fullständig förvirrad vägbeskrivning. Nemas problemas tänkte vi kaxigt, en annan har ju GPS. Och den var till stor hjälp eller INTE…

Samhället där utställningen gick av stapeln fanns inte ens med på GPS. Jag lät som ett sämre plagiat på Linus på Linjen där jag satt
och fräste ut min ilska. Efter många om och men hittade vi väg nr 108. Längre och längre in i landet tog vägen oss. Vi passerade byar med invånare som hade fått filmen “Den sista färden” att verka som rena kindergarten.
Till slut var vi tvungna att stanna vid en liten affär och fråga om
vägen. Vi drog strå och tyvärr fick Therese det kortaste så hon fick gå in. I affären rådde ett diffust mörker och bakom disken stod en kille i en obestämbar ålder med en snurrad mustasch. Topparna på mustaschen nådde nästan upp till underkanten på ögonen. Han såg ut som en jäkla insekt. Mycket mycket obehagligt!!!!
Enligt killen så skulle vi vara ganska nära slutmålet.  Snabbt in i bilen igen och fort bort från byn. Väntade mej nästan att se ett gäng sitta på någon terrass och spela banjo, så illa var det.

När vi nästan hade gett upp såg vi skylten Skurups BK – utställning. Jippi vi var framme. Och helskinnade….

002
Fram med stolar och upp med kaffet.

009 
010
Kenzo på spaning utanför ridhuset

013
Blir kallt för en liten plutt 

015 
“Groomer has it”

019
020
Valpklass hane 4-6 mån. 1:a HP

029 
036
                 BIR blev Kenzo

BIS finalen beräknades komma igång 2-3 timmar efter det att
Kenzo var klar. Valde vi att åka hem i stället. Ridhuset var svin
kallt, Kenzo var trött och frös.


040 
Kunde inte låta bli att köpa denna snygga musmatta.
Hem till hundarna köpte jag torkad vom :)

Vi lyckades hitta hem utan några större missöden. Och när vi närmade oss Malmö och såg höghusen drog vi en suck
av lättnad.
Vi bestämde att det skulle dröja länge länge innan vi satte
kurs mot väg nr 108 igen :)




3 kommentarer:

  1. Hihi, inte lätt att hitta rätt alla gånger! Men vad kul att han blev BIR! Han är ju jättesöt! Vilken tur att det blev så bra resultst efter den resan.. Jo, ledbandsskador kan ju vara jobbigt sega att läka, men vi hoppas nästan att Wille får komma in på operation, så han får en specialist på fotkirurgi som kollar upp och fixar till det. Kan ju vara fler saker som behöver åtgärdas samtidigt och här har de inte rätt resurser till sånt. Operationen blir i så fall i Kalmar eller Stockholm, för det var de närmaste ställen som de har den kompetensen. Vi önskar er en fortsatt trevlig kväll! Kram från oss..

    SvaraRadera
  2. Vi tackar å bugar för skjutsen - sällskapet idag.
    Vi vaknade inatt skrikande efter all trauma på road to hell....allrahelst "the bug"
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag skrattar gott åt highway to hell-incidenten. Synd att ni inte träffade några mountain people, då hade du ju kunnat få dig en snygg dejt ;) Var ni i Skurup? Stort grattis till Kenzo och Linn. Yay!

    SvaraRadera