Tålamod, nix inte hos mig

 

Var precis som jag befarade. Jag fick en som satte
sig i stolen bredvid min. Från det att mannen klev
på i Helsingborg tills han klev av i Sthlm hade han
snorklande ljud från sin näsa. Mycket irriterande.
Ett tag hade jag nästan lust att skrika till honom
att köpa Norsåj. Inte nog med att han förde oljud
med näsan han tog plats också. Straxt innan J-köping
hade klaustrofobin växt till oanade höjder och jag
kände att NU måste jag upp från sätet och UT ur
bussen. Vi fick 20 minuters bensträckare. Lycklig och
glad lyckades jag pressa mig ut och förbi mannen.
- jag var fri och kunde röra både armar och ben!!!
In på Pressbyrån och köpte en stor kopp kaffe för
att lugna mina nerver. Gick en runda och kände hur
benen vaknade till liv. In i bussen igen och ålade mig ner
på min pyttelilla plats. Tack och lov somnade jag och
vaknade lagom i Lindköping. 
Straxt efter 18 körde bussen upp på Centralstation.
 
Kändes riktigt gott att jag hade en lång promenad
framför mig ner till Söder Mälarstrand. Min kropp
som inte är van att sitta still så länge hade börjat
protestera.

Under resans gång har det varit mest regn
men i Sthlm sken solen.

Mitt hem för 1 natt

Mobilen står på väckning 05.30 i morgon bitti.
Så det kommer inte bli några partyskor på i kväll.
Nix pix snart väntar slafen och förhoppningsvis
en god natt sömn så man är utvilad inför morgondagen.