Slog upp mina ljusblå mitt i ett hav av sovande bulldoggskroppar.
Klockan visade på straxt efter 11. Kände mig lagom utsövd så det
var bara att försöka trixa sig upp från sängen. Vilket i och för sig
inte var det lättaste. Hundarna blängde lika surt på mig som om 
jag hade hällt en skopa iskallt vatten över dom.
- nej sluta sura klockan är faktiskt över elva. Och det är
jag och inte ni som har jobbat i natt.
Först när jag kom ut till köket märkte jag att något var
annorlunda. Och ett ljud jag inte kunde placera. Öppnade
dörren och kikade ut…. 
Wow äntligen har skivan hoppat in på ett nytt spår. Har
länge nog varit samma tråkiga väder – snö serverat med blåst.
Gänget inne i sängen låg nästan kvar i samma positioner som
när jag lämnade rummet. Douglas hade glidit ner och lagt sig
till ro med husets enda tröskel som huvudkudde. 
När jag kallade på honom vred han på huvudet och kikade upp
på brudarna i sängen om de tänkte resa på sig 
En omgruppering var på G i sängen så Douglas
sträckte på sig, samlade ihop sin trötta kropp och
vacklade ut i köket. Med huvudet inställt på MAT 
Hej kompisen i Skåneland.. tackar för ditt stöd i min blogg.. förvänta dig ett lösenord framöver..för då ska jag komma igång med "lite" bloggande igen.. men denna gång får kärringarna hålla sig borta..
SvaraRaderaKram V
Det är nåt visst med Bullepojkar!!!Inte sant?Nya bilder på Lillebror,hahahahah,Tom vill att han skall heta Oliver förrästen.Ja vem vet,kanske skall låta honom bestämma när han visar sitt intresse!Det lönar sig i längden,hahahahha!
SvaraRadera