Ovädret som kom av sig?

 

Vi hade rustat oss för den annalkande stormen men
när jag slog upp mina ljusblå i morse så fanns det
inte så mycket som ett enda snökorn i luften. Tempen
visade på plusgrader och solen gjorde tappra försök att
bryta sig igenom. Det var en dag som gjord för storstan.
Storstad ja kanske en viss överdrift men vi lastade in hela
gänget och åkte till Ystad.

Jag längtade efter doften från avgaser, asfalterade gator och att se
andra människor än Herr A och mig själv.

Ystad är en vackers stad med alla sina korsvirkeshus och
kullerstensgator. Men just nu ligger den lite i ide. För som
alla småstäder blommar den upp under sommaren.
  

Självklart blev hundarna beundrade och klappade. Fattas
väl bara annat när man kommer med hela ligan. Måste se
skoj ut när 4 bumlingar kommer gående gatan fram.

Detta stället tyckte absolut “the fabulous four” att vi skulle
slinka in på.
 

Tog en viss tid att överbevisa gänget att hundar icke var
välkomna in i butiken. För dom var ett sådant påstående
helt orimligt. Vi förlikades och gänget fick några Frolic som
muta för att glömma hela den otrevliga historien och trava
vidare.

Nu ligger alla utom Nellie och vilar. Hon har full koll ut genom
köksdörren på Herr A som skottar snö. Varje tag med skyffeln
följs. Det är ett hårt liv att vara övervakare till Herr A och se till
att han sköter sitt jobb som snöskottare.

 Nu hoppas jag att resten av dagen och kvällen blir oväders fritt.
Och att jag slipper rycka in på jobbet för folk som snöat inne.
 

18 dagar kvar till takeoff….