Let’s Dance nästa

 

Jag skulle ta mig ut till brevlådan som står vid stora vägen. Och
som vanligt kliver man bara ut genom dörren totalt blind
för vad som finns utanför. En nyfiken människa som jag älskar
när den lilla gula postbilen dyker upp. Jag tror alltid gott om
posten och väntar fortfarande på “miljonarvet” från någon död
avlägsen släkten i Amerika. Hittills har brevlådan gapat tom efter just det brevet men jag ger som sagt var inte upp. 
 
När jag hade kommit halvvägs över gårdsplanen kände jag hur
marken försvann under ena min toffelbeklädda fot. Snabbt som ögat försökte jag återfå balansen genom att utföra den mest mångfacetterade dans ögat har skådat.
Jag kunde höra Tony Irving säga One step forwards - two step back, fotblad, fotblad… innan den andra foten
också lämnade marken och jag föll med en hård duns.

Spottande och lagom ilsken kravlade jag mig upp från
snödrivan. Var det någon som såg?
Jag vred på huvudet och där innanför glasrutan stod gänget
och höll upp numrerade lappar.
, , ,

*****************************************************

Fy attan ett nytt snöoväder har dragit in över Skåne. Man har
lätt att hålla sig för skratt. De ringde precis från jobbet och
undrade om jag kunde stå “stand by” ifall att nattpersonalen
inte kan ta sig till jobbet. Så det återstår att se om jag kommer spendera natten på jobbet eller hemma.

Det här ger hopp eller hur
 

Några timmar innan snöovädret