I morse kände jag mig som

 

                        

the bird-lady i filmen “Ensam hemma 2” hon som är helt täckt av duvor. En sån känsla fick jag i morse när jag efter en lång natt på jobbet skulle mysa ner mig i sängen. Bara jag, kuddarna och ett fluffigt täcke. Tänk så fel jag hade….
8 par ögon stirrade anklagande på mig där jag låg och försökte att
komma till ro. Efter några sekunder kände jag hur 4 hundkroppar lätt och smidigt (som bara en bulldogg kan) hoppade upp i sängen. 
- Nä vem fasiken mosade mina ben och vem landade på magen?
Gänget trampade glatt vidare över min kropp.
– hålla skrek jag ser ni att det ligger någon där unders!
Till slut och efter många om och men hade hundarna spridigt ut
sig jämt fördelade över min kropp. Likt en kåldolme låg jag i mitten
av sängen. Att ens försöka förflytta någon kroppsdel var en utopi.
Där låg jag nu och fundera på vad som gått snett. Så här hade inte min fantasibild sett ut. Då började Sandbrook’s kvintetten köra
igång. Madison tog höga C och resten av gänget allt från sopran
till bas. Inte vet jag om deras snarkningar var sövande eller
om min kropp i ren överlevnad somnade. Vaknade några timmar
senare, lite stel i kroppen efter att ha tvingats fast i en skum vinkel. 
Men vad gör man inte för sina helt underbart oemotståndliga “bumlingar”

Madison & Haley vägrar gå ut i kylan
Fullkomlig lycka i en grön/vit knut

Rådjur ute på åkern, gänget samlat för anfall  
 
Rådjuren bortskrämda. Nu kan man vila en stund
 

I morgon rustas det för kalas här på Sandbäck !!!