Min kropp och jag är åter sams

I morse flög Patricia tillbaka till Stockholm. Är alltid lika tråkigt när det är dags att säga Hej Då…. Tiden räcker aldrig till hur länge hon än stannar i Skåne. 
 
Patricia: Julhelgen har varit toppen och i början av februari syns vi igen :)

I går åkte jag och Herr A över till mina föräldrar och hjälpte dom. En diskmaskin skulle sättas in i ett skåp och några krokar skulle upp i taket osv osv…. Och vips hade nästan 7 timmar gått. Fast trevligt hade vi och som tack för hjälpen bjöd dom oss på kinarestaurangen i Ystad. Gott!!

Kroppen och jag börjar komma överens igen ;) Träningsvärken var inte riktigt så illa som jag befarade. Som jag sa till C.T antingen så tog jag inte i ordentligt eller så är jag mer vältränad än jag trodde “hoppas på det sista”
Det är ju tyvärr så här att ju äldre kroppen börjar bli desto mer omvårdnad kräver den för att hålla sig pigg och i trim. När man var 20 festade man, gick hem och sov 2 timmar och sen till jobbet. Nemas Problemas. I dag krävs det lite längre tid för ansiktet att vakna och falla på plats. Sköter jag om min kropp orkar jag hålla fullt ös i många år till. Jag har massor med punkter kvar att bocka av på min “bucket list”

En annan ska ju till England om allt flyter på. Just nu inväntar jag Nellie’s ATC nummer från Engelska Kennelklubben. Är ett tävlingsnummer utländska hundar måste ha för att kunna ställas ut i England. Inte förrän jag har fått det kan jag anmäla Nellie till Cruft. Jag tror nog att det ska hinna komma innan anmälningstiden går ut. Men lite stressat är det….

 

Jennifer, Patricia, syrran, Linn och Sebastian har redan bokat
flygbiljett. De kommer att bo i London och ta tåget till Birmingham den dagen utställningen är.
Jag, Herr A och Nellie transporterar oss med bil. Hade först tänkt att åka båten från Danmark – England (18.5 tim) men när vi fick reda på att hundar måste stanna i bilen sa vi Nej Tack. Ha en hund i en bil så många timmar och i Mars månad som kan vara kall och jävlig plus att Nordsjön kan vara riktigt butter och sur.
Så vi bilar ner till Frankrike och tar båten eller tunneln över till Dover (90 min)

Snön är nästan helt borta nu men kylan har intagit Skåneland. I dag sken solen och både jag och hundarena piggnade till.
Visst ser hon ut som ett kvicksilver Haley or Not!!
 

Först fram emot eftermiddan så vaknade både hon och Madison till liv och ville ut och promenera.

Några som ALDRIG är trötta är galningarna 
Stackars Dogge ser ut som han är i underläge.