Fångad, förförd och förevigt förälskad

Det tar ett par dagar innan knoppen hinner smälta allt man sett och upplevt. Och jag kan tänka mig att det “poppar upp” nya saker långt efteråt.

Här är min berättelse.
 
Färjan från Trelleborg/Sassnitz. 3 1/2 timma lång väntan.
 
Inte ens kaffet piggade upp

Från båten hade vi drygt 90 mil till slutdestinationen
 
Genom Tyskland till Tjeckien (kaffe & kisspause)


Genom Tjeckien fram till Slovakien och Bratislava
 
Onsdag förmiddag anlände vi till vårat hotell

Solen sken och temperaturen visade på +26 grader!
Av med vinterkläder och på med sommarstassen.

Våran mycket mycket blåa bungalow

Torsdag morgon. Utställning som tack o lov var utomhus under tak. Dag två var lika varm som dag 1.

Mat-kaffe-kringlor-snaps-mackor allt fanns att köpa till rimligt pris

Presenter till alla utställare från Bulldoggsklubben. Nice


Tess och Pirelli. Två glada vinnare. Med buckla och medalj
 
När vi kom ner på onsdagen stannade vi till vid en veterinärklinik för att fråga om de kunde visa oss till närmaste bankomat. En av veterinärerna pratade mkt bra engelska så det hela löste sig. Tror ni att vi tappade hakan när samma veterinär dök upp på utställningen. Han var också bulldoggsägare. Vad är oddsen för det?? Martin som han heter och A fann genast varandra och pratade sen hela dagen.
 
Vi bodde i en liten stad (Senec) ett par mil utanför Bratislava.
Inte bara vi utan minst ett par tusen hundgalningar till från hela Europa. Var man än gick eller tittade så fanns det hundar. Har sett raser man aldrig tidigare sett.

Fredag morgon. Regn och kallare. En toppen dag för shopping.

Lunch. Stark wasabi eller?

I sann Axlings anda blev det en orgie i godsaker

Lördag morgon. Uppehåll men kallt. Utställning igen. Denna gång inomhus. Ingen var ledsen över det.

Det gällde att ha stenkoll på vilken grupp som var inne i ringen.
Fanns tre stycken ringar och övervaka.
  
Gigantiskt stora klasser 24 st i Ökl tikar.
 
Heja blågult. Tyvärr var det ingen av de svenska bulldoggarna som
som fick några placeringar på lördagen. 
 
  


Vinnande tiken i Ökl (står vid mannen i vit kostym)
 

Haley stylas
 
Nästan alla utställare (bulldogg) hade trimbord. Jag kunde inte begripa varför man har trimbord till en sån ras. Sen fick jag svaret. Hunden ställs upp på bordet sen är cirkusen i full gång. Det talkas, klipps, pudras, och färger fylls i med speciella pennor.
Nej det är INTE snö det är talk på golvet.

En glad Tant vallar Haley som vägrade att kissa på asfalt.
 
När jag hade tid sprang jag fram och tillbaka mellan hanhundsringen och tikarnas ring. Jag letar hanhund. Men det lilla jag hann se gav mig inte något lyckorus tyvärr. Jag vill  hitta en hane som har “det där” Får kika lite bland de få bilder jag tog och sen har jag lyckats komma över resultatlistan för alla bulldoggarna.
Där kan man och titta och fundera lite mer.
Snälla A köpte en stor hundbur med tillhörande överdrag och vagn.

Damerna vilar ut efter en hård och ansträngande dag i rampljuset.
  
Söndag morgon. Solen skiner och ganska varmt. Tid att börja packa bilen och ge sig hemåt igen.
 
Gänget hade utökats till ett litet kryp mer inför hemresan.
Är man utomlands ska man INTE gå in i djurbutiker. Jag har lärt mig efter otaliga misstag. Deras djurhållning är inte precis vad vi är vana vid. Therese lyssnade inte på mitt råd. Ja det hela slutade med en räddningsaktion och en marsvinshona fick ett drägligare liv hemma hos Therese och Martin i Sverige.
 
Hej Då det blåa huset nu bär det av mot Sverige.
 
GPS:en fick frispel på hemvägen och visade oss helt galet.
Men det gjorde inte så mycket. För vi fick en fin “omväg” genom Prag.