Säga vad man vill om Tanten men tråkigt är det sällan runt henne….

 

Vaknade runt halv 1 tiden. Riktigt pigg och alert. I dag skulle jag hämta bilen och titta på lägenheten i Ystad. En lagom ansträngande dag så här efter två arbetspass med nätter. Trodde jag!!!

Pratade med C i telefon då Douglas fick ett tokryck och vräkte sig in i spisen där stackars Madison låg och sov i godan ro. Hon blev livrädd och förbannad och fräste till åt honom. Aj aj det skulle hon inte ha gjort för där kom Nellie Pirelli farande. Var flera månader sen dom 2 hade ett bråk. Men nu sa det bara smack. Hann inte stoppa katastrofen fören den var ett faktum :( Var bara in i tumultet och försöka dela på slagskämparna. Tyvärr råkade min hand komma emellan och jag blev biten på utsidan av lillfingret. När slagsmålet var stoppat och Nellie bakom “lås och bom” i vardagsrummet såg jag att fingret hade sett bättre dagar. Insåg att mitt finger behövde läkarvård.

Nu var kl 2 och halv 3 skulle jag hämta bilen. –vad var viktigast? Bilen! Fick skjuts upp med snälla Martin till verkstan, löste ut bilen och körde till vårdcentralen. En ssk kikade på fingret och konstaterade att det såg inte bra ut, en läkare skulle titta vidare. Jag skulle få komma in på en gång. När klockan var 5 över halv 4 hade fortfarande ingen läkare dykt upp. Stress och panik infann sig hos Tanten. Kl 4 skulle jag vara på lägenhetsvisningen i Ystad. For ut i korridoren och letade efter nåt som såg ut som en läkare. Hittade nåt i den stilen som stod och skrev i ett rum. – hallå jag har bråttom, är försenad som attan, kan du titta NU på mitt finger. - Oj det såg inte bra ut sa läkaren. Nej jag vet svarade jag. Fixa det fort har inte tid att vänta. Syr gör dom inte när man har blivit hundbiten eftersom hundar har så mkt bakterier i sin mun. Men han hann skriva ut ett recept på antibiotika som jag greppade i i språnget på väg ut. – hallå hörde jag honom skrika har du stelkramp? – har inte tid var mitt enda svar innan jag rusade vidare.

Kom 15 minuter för sent till visningen av lägenheten. Och jag såg ut som en jäkla baglady där jag dök upp i en “joggingoverall” Möttes av mäklarkvinnan fräsch som en modell ur en modetidning. Jag hasplade ut mig en massa ursäkter för min sena ankomst och för min dresskode. Lägenheten var i alla fall klart sevärd. Det sista jag gjorde var att bloda ner mäklaren när jag skulle ta i hand eftersom såret hade börjat blöda igen. Nu får syrran och Eje ta sig en titt på lägenheten också och jag hoppas de gör ett bättre intryck än vad den “galna hundtokan gjorde” 

Väl hemma igen tyckte jag att som avslutningen på en tråkig och bråkig dag skulle vi åka till skogen. Hade först tänka att ta hundarna 2 och 2 men när grinden öppnades vräkte sig alla 4 ut och sprang mot bilen. Tyckte synd om dom så alla fick åka med. Åkte i väg till ett mysig promenadstråk vid Snogeholmssjön. Där kan hundarna springa lösa. Ja alla utom Haley som fortfarande bara får promenera kopplad. Var härligt i skogen. Nellie och Madison sprang som vanligt längst fram, efter dom kom Douglas. Han sticker aldrig utom synhåll den lille mannen. En bit bort är det en brygga som hundarna sprang ut på. Plask sa det och sen ett plask till. Borta var både Nellie och Madison. – va fasiken dom hoppade väl inte ner i vattnet från bryggan? Från kanten ner till vattnet är det 1/2 meter!!! Släppte Haley’s koppel och rusade ut. Jo visst där låg både Nellie och Madison och var panikslagna bland otäcka näckrosor. När både hundarna var på väg under vattnet var det bara att hoppa i. Fy fan och bogsera in 2 hysteriska hundar från djupt vatten. Fick sitta en lång lång stund på strandkanten och hämta andan. Tack och lov slutade hela historien lyckligt. Hemma fick jag av mig alla dyblöta kläder inkl skor och hittade en massa skojiga saker som följde med upp från mitt ofrivilliga dopp.
Där var b.la ett halv näckrosblad, 2 små snäckor, och massor av bruna alger.
Kvällen gick i stillhetens tecken. I morgon har jag beslutat att vi bara kommer att vara på tomten hela dagen :)