Fångad, förförd och förevigt förälskad

 

 

Å regnet det bara öser ner tiddelipom…..

I dag är det Lucia och inte en snö gnutta så långt ögat når. Inte heller någon liten nisse eller tärna som med tindrande ögon stod vid min säng i morse och sjöng Natten går tunga fjät. Inte ens bumlingarna kunde bjuda på en liten trudelutt skönsång och lussekatt. Nä är som vanligt ska man ha nåt får man fixa det själv.
Har i alla fall en bild på världens sötaste tärna. Den har några år på nacken.

 Året är 2007 och Madison 2 1/2 år gammal.

Nu springer tiden fort iväg och snart knackar Julen på dörren. Är det något år man har känt sig klar i tid? Tack och lov är jag ingen helggalning som drar igång med tomtar och pynt i överflöd. Allt ska vara i lagom mängd för “skiten” ska ju plockas bort lite senare. Och det är ju den tråkigaste biten eller hur?

När annandag jul passerat tycker jag att det för räcka med julandet och allt ska återgå till vardag igen. Då börjar jag redan blicka framåt och har siktet inställt på våren.

Syskonen Knoll & Tott delar broderligt på en stort köttben

Jag vill gärna att hundarna ska få tillgång att gnaga på stora märgben.
Är super för tänderna och jag har aldrig haft tandsten på någon av de mina. Inte ens Madison som kliver över 7 års strecket snart. Men ben är ju också bekymmer. Det kan flisa sig, de kan sätta i halsen osv. Så det är en balansgång. Därför väljer jag de absolut största märgbenen och de får endast gnaga under uppsikt av mig. Överbeskyddande? Ja kanske *ler….

Önskar er alla en trevlig Lucia