Fångad, förförd och förevigt förälskad

 

Man får passa på när huset är fullt av starka armar

Vid halv tio tiden kom Therese, Martin och Adrian. Jennifer hade fått tips om en stor loppis 20 minuter bort närmare bestämt i Västra Vemmenhög. Vi bestämde att ta STORA bilen för alla STORA loppisfynd vi skulle göra. Det enda vi fick var ett STORT skratt åt den lilla ynke pynke loppisen.

men hade vi inte åkt dit hade jag aldrig fått reda på att denna plats var Nils Holgerssons hemby. Man lär så länge man lever…

De stod och delade ut gratis äpplen till alla besökare. Jag passade där eftersom de såg sura ut men Jennifer tog ett. Jag hade rätt äpplet var av den friskare sorten som det så fint heter när ett äpple är surt!

Efter det snöpliga loppisbesöket beslöt vi att fortsätta vår resa längst de skånska slingrande vägarna. Alltid dyker det upp något spännande man kan stanna till och kika på.
Vi hittade en gårdsbutik som sålde allt från marmelader till Gerbera porslin. Kan säga att vi gick länge länge där inne. Jag ville ha allt!! Tur att man för tillfället är fattig som en lus

Vi anlände till Bruksgatan igen lagom till lunch.

Efter lite mat i magen var alla glada och positiva till livet igen . Då passade jag på att be om hjälp att flytta möbler. Har inte varit nöjd med placeringen innan. Att ha sofforna framför fönsterna var inte helt 100 i mina ögon. Så sagt och gjort bars och kånkades det.

Jag valde att inte ta hjälp av hundarna denna gång. Vilket upprörde Douglas så till den milda grad att det kommer ta lång tid innan jag är förlåten.

Vardagsrummet klart. TACK och kramar alla extra armar och ben för ert slit och släp av möbler

Vilken överraskning som låg till hundarna i brevlådan och på en söndag!!

En JÄTTE stor godis påse med allt möjligt gott. I bland är det toppen att ha små kräsna kusiner på samma gata ……..